Vi närmar oss påsken. Före denna högtid har alla, i Italien, möjlighet att få sina hem välsignade av en präst. Det vårstädas för fullt och en kalender med ordningsturen skickas ut. Jag minns när barnen var små och prästen gammal och skröplig, hur vi kunde vänta på honom i dagar. Sedan kom han då plötsligt en lördagsmorgon när vi släntrade omkring okammade och fortfarande i pyamas. Den gamle prästen var grundlig: varje rum, toaletterna inkluderade, skulle skvättas med heligt vigvatten . Var han på gott humör gav han sig på familjens bilar också. Sedan skulle vi be och prästen förhörde sig om barnen gick i "katekism" . De har de aldrig gjort. De gånger prästen kom på eftermiddagen hade han oftast "stöttehjälp" för han tackade ogärna nej till en liten färdknäpp mellan husen.Precis innan han avlägsnade sig skulle man "diskret" sticka åt honom ett kuvert med en slant till kyrkan. Detta är business- kyrkan får in en massa ,vad jag förstår, svarta pengar. Traditionen har inte förändrats så mycket under mina år härnere. Prästen är yngre och mer rationell. I hyreshusen sätts upp scheman där man kan pricka för om man vill ha besök eller inte. Endast ett rum i varje bostad välsignas. Exakt dag för besöket skickas ut och följs dessutom. Med huset välsignat ska sedan då påskfrukosten få uppleva samma vigvattenstänk. På påskafton packas i varje hem, frukosten ämnad påskdagen ,i en korg med en fin duk. Denna välsignelse har alltid skötts ytterst smidigt i min lilla by. Före kyrkans tillkomst satte man in korgen hos smeden i byn och hämtade upp den ett par timmar senare-färdigvälsignad. Numera har kyrkan "drop-in service". Så fort det samlas ett tiotal korgar sätter prästen igång och välsignar. Olika böner beroende på om det finns kött eller inte i korgarna. Vad packar man då in? Här i Umbrien finns det nog inte en korg utan det berömda ostbrödet-Torta di Pasqua, sedan brukar det finnas hårdkokta ägg, en påskkaka, rödvin !, och ibland barnens chokladpåskägg. Vi har alltid köttinnehåll i vår korg,viket då måste deklareras. "Capocollo" en sorts "skinka" på grishals som min make inte kan vara utan, under påsken. På senare år kommer jag dåligt överens  med den katolska kyrkan och maken har tagit över kontakten med byprästen. Huset är iår välsignat- så vi kan sova lugnt !

Tur och retur hem

Jag är "hemma" igen efter tio dagar "hemma" -i Sverige. När jag kommer tillbaka från Sverigebesök drabbas jag ofta, på flygplatsen, av en förundran över hur jag kan älska detta land. Toaletterna på Fiumicino är smutsiga, flera går inte att låsa - men varför gör ingen något och hur kan det ta så otroligt lång tid att få väskorna just i Rom? Därefter kommer frågan:- hur  hittar man bussen som går till Perugia ? Nu vet jag var den stannar och jag kan dessutom fråga vem som helst men hur vore det om någon satte upp en liten skylt, såsom man gör i resten av världen.....Jag morrar! Ännu värre blir det på bussterminalen Tiburtina där min flygbuss stannar-smutsig toalett igen. Italienarna är det renligaste folk jag känner. Golven i hemmen torkas var och varannan dag, fönsterputs ingår i veckostädningen, badrummen skrubbas med klorin  och tvätten steriliseras. Hur kan detta folk  acceptera alla dessa smutsiga toaletter? Vyerna från bussfönstert lugnar mig. Jag överraskas, som alltid, av naturens skönhet. Det är SÅ grönt och frukträden blommar. När vi närmar oss Perugia startar en jämn ström med passagerare ta sig  fram till chauffören för att diskutera var de kan stiga av. Klarar man inte av att bestämma bästa avstigningsplats rings släktingar upp och chauffören får tålmodigt tala även med dessa.. Alla får hoppa av var de vill under vägen. Vi hackar oss fram och kommer till Perugia på exakt utsatt tid. Samma hemkänsla som drabbar mig i Skåne infinner sig när jag kommer till mitt lilla berg. Ohhh tulpaner och pärlhyacint blommar och min granne Christiane har varit och lämnat mig ett blomsterarrangemang värdigt ett bröllop, maken har städat och soner ger mig en bamsekram. JAG ÄR HEMMA IGEN!!

Om du enkelklickar på bilden-föreställande Perugia och Universita' per stranieri-ser du mitt lilla berg längst bort till höger-med en liten grön trädbevuxen topp.

Lampo och Spilla

Denna veckan har jag assisterat dessa rara vännerna. Lampo är en promenadglad,numera ganska gråhårig labradorhane.Trots atros är han lekfull och älskar promenader. Visst förstar man vad han vill?  Spilla ar en "hittekatt" som räddats bara 4 veckor gammal.Hon har blivit bäste kompis med Lampo. Det är väl onödigt att berätta vem som är "herre pa täppan...

Vår !!

Trots kylig vind är våren på väg.

Mamme del monte !

Mamme del monte, är en grupp mammor som bor på "mitt berg". I Sverige skulle det nog kallas nätverk. Vi träffades när barnen gick i byns lekskola. De italienska fröknarna var på gammeldags italienskt vis livrädda för att ta ut barnen, för utelek. Varje vindpust eller lite fukt i gräset sågs, på den tiden, som farliga hot mot barnens hälsa. Vi var då många mammor som hämtade våra barn kl 14 och släppte barnen fria i den närbelägna lekparken. Här svetsades vi samman över muffins och termosthe'. Vi kallades oss : Mamme del parco. På den tiden bodde jag mitt emot lekskolan och min lägenhet blev en träffpunkt för oss.
Åren gick och barnen fortsatte alla i byns  5 -åriga grundskola. Parkleken fortsatte eftersom många av oss nu fått vårt andrabarn och de "stora barnen" slutade redan kl 13. Vi organiserade gemensamma inköps- och out-let resor, en av mammorna som är gympalärare startade en gympagrupp hemma, ofta instruerande oss med ett barn vid bröstet och ibland gick vi ut och åt en pizza ihop.
Jag och min familj flyttade till Turkiet sommaren 2000 och  därefter blev det  Tyskland och England. Vid tillbakaflytten till Italien firades min hemkomst med en jättefest och sedan fortsatte vi umgås precis som tidigare. Nu hade vi inga småbarn längre! Flera av oss, mig inberäknad, köpte hus högre upp på berget.
Det är nu över 5 år sedan vi startade "walk and talk"eller "cammina che ti passa". Vi promenerar 6 km varje morgon, med eller utan hund.  Givetvis är många av mammorna idag ute i arbetslivet men det blir alltid en liten grupp morgonpigga tjejer som traskar på. Motion, massvis frisk luft , och på kvinnors vis ventileras både smått och stort. En riktig investering i hälsa!
Buracoklubben är däremot nattsuddare, som spelar kort fram till midnatt en kväll, varannan vecka. Ibland arrangerar jag turneringar. Buraco är ett brasilianskt kortspel som blivit en riktig landsplåga härnere. Otroligt roligt! Intesset är nu så  stort att en eftermiddagsgrupp är på väg att startas.
Middagarna är tillfället då vi alla kan träffas. Oftast blir det knytkalas, då alla gör sitt yttersta för att imponera på gruppen. En dag ska jag skriva en kokbok om detta!!
Varför har vi då så roligt?? Jag tror det delvis beror på att vi är så olika. Gemensamt har vi att vi är mammor mellan 40-60. Därefter slutar likheterna.Vi har representanter från hela Italien från nord till sydligaste syd. och en av italienskorna är uppvuxen i Nigeria. En tyska, en belgiska, en holländska,en somaliska uppvuxen i tre världsdelar och två svenskor representerar tillsammans utlandet.  Som yrke är lärare  överrepresenterat. Inte så konstigt eftersom det är ett av de få arbeten i Italien som är halvtid.  Här stänger lekis och skolan 3 månader på sommaren och de flesta skolorna är fortfarande halvdags-skolor , utan fritids
.Idag är vi ca 20 personer i gruppen.  Numera har vi grupp på FB som tagit över vår tidigare blog.

Har ar bilder fran i fredags, da bara jag Serafina och Rita traskade pa. Enkelklicka som vanligt pa bilderna. En morgon att minnas !
.

Lördagsutfärd i Appeninerna

Igår strålade solen och vi begav oss till bergen, för årets kanske sista skidtur. Den sista veckans höga temperaturer med medföljande snösmältning hade lett till att de flesta skidliftarna (det finns inte så många) tvingats att stänga. Maken passade dock på att kasta sig nedför, direkt vid ankomsten medan jag själv fegade. Blötsnö och is tillsammans med dålig teknik kan vara farligt. Vi fick iallafall en härlig dag i de medtagna solstolarna. Promenad, härlig lunch och på hemvägen inköp av delikata ostar direkt hos tillverkaren. MUMS!

Idag begravs Lucio Dalla

Lucio Dalla, en av Italiens mest älskade  musiker, begravs idag i sin hemstad Bologna. Han skulle just idag fylla 69 år. Över 40 000 personer passerade igår hans kista , för en sista hälsning. Älskad långt utanför Italiens gränser för sin musikaliska kreativitet, sina poetiska texter och förmåga till ständig förnyelse under sin mer än 50 åriga karriär. Lucio Dalla drabbades i torsdags av en hjärtinfark i Scweiz där han haft en bejublad konsert kvällen innan. Dessa dagar spelas Lucio Dallas musik på radio och TV  mer än någonsin.
Omöjligt att välja bland all hans musik men här kommer tre "smakprov"
 http://www.youtube.com/watch?v=r461Aa5ZDCM
http://www.youtube.com/watch?v=-tikZJOhlPQ&feature=fvsr
http://www.youtube.com/watch?v=ib63j_WyBwo&feature=related
och denna för att le !
http://www.youtube.com/watch?v=Hu80uDzh8RY&feature=share