Tillbaka i Perugia

Det var, för mig, en hektisk vår med fyra bröllop en konfirmation, sonen som tog studentexamen(ja det får jag nog återkomma till...) samt att samme son tog körkort. Nu efter en lugn och ofattbar solig! Sverigesemester är vi tillbaka i Perugia igen. De första dagarna har gått till att befria delarna närmst huset från en djungel av ogräs. Dessa har tagit glädje av vårt lilla automatiska bevattningssystem och stortrivts medan den s.k gräsmattan numera bara består av en torr dammig plätt.Jag tycker alltid att det är lite sorgligt att lämna Sverige men väl "hemma" igen stormtrivs jag. Vi har varmt- riktigt varmt och jag vänjer mig snabbt vid den nya dygnsrytmen där man tar tillvara på mornar och kvällar och mitt på dagen blir det lunch med påföljande siesta.

Matlagningskurs lektion 2

Desserter stod på programmet lektion två. Här en jordgubbsmousse med hembakade "flan". Mousse är en väldigt praktiskt dessert som kan göras med nästan all färsk fruk och håller bra i kylen ett dygn.

Bröllop i Italien

I lördags var vi på bröllop.Det var våra grannar, Ivan och Teresa som vigdes i rådhuset. Borgerlig vigsel blir allt vanligare i Italien och i norra delen av landet är det numera vanligare än vigsel i kyrkan. Stämningsfullt och bara en kort cermoni vilket var skönt för alla inblandade, främst barnen.
Lunch intogs på en restaurang ute på landet.. Långa pauser mellan rätterna gav tid för utevistelse och möjlighet att prata med gäster från andra bord och  för att  skaffa ny aptit mellan varven. Vi bröt upp nästan först och då hade klockan hunnit bli sju på kvällen ! Nästa bröllop väntar om en månad då makens brorsdotter gifter sig. Då är vi bjudna både på lunch och middag på samma restaurang. Absolut omöjligt att intaga en bröllopsmiddag direkt efter avslutad bröllopslunch. Vi kommer knappt ha hunnit svälja sista tårtbiten innan det är dags för förrätter igen. Nu gäller det att lyckas tacka nej till middagen utan att brudparet tar illa upp . Spännande fortsättning följer.

Bröllop

Lördagen den 20:e april gifte sig Ivan och Teresa

Matlagningskurs

Jag och min väninna och tillika granne har anmält oss till en matlagningskurs i en liten stad ca 3 mil härifrån.
I annonsen beskrevs kocken som en mästare med många micheleinestjärnor i bagaget. Glada i hågen begav vi oss dit förra måndagen för att insupa nya kunskaper. Dessvärre lyckdes inte denne kock imponera på oss men vi är fortfarande förhoppningsfulla om att lära oss spännande nya recept innan kursens fyra lektioner är slut. Första lektionen handlade om förrätter och bland annat en flan med karljohansvamp tillagades. Eftersom den inte föll oss i smaken åkte jag hem och letade efter andra flanrecept och detta tyckte jag verkade värt att pröva.

Flan med zucchini och basilika

Börja med att smöra 4-5 flan folieformar eller andra formar du har hemma.
3 mindre zucchini delas i små bitar och fräses i olivolja med en vitlök, salta och peppra
Detta mixas sedan med 3 ägg, 1,5dl grädde och en näve riven parmesanost samt 5-6 basilikablad
salta och peppra efter smak
Sätt formarna på en braspanna med ett par cm vatten i botten
Varmluftsugn 140 grader ca 20 minuter
Ta ut och stjälp upp på en tallrik. Dekorera med ett basilikablad, lite timjansmör, grovt riven parmesan och nägra klickar pesto. Klart. Buon appetito!

Körkort i Italien

Jag ska inte skriva om min förvåning över hur en del faktiskt innehar körkort. Det måste ha varit betydligt lättare förr. När jag kom till Italien hörde jag talas om geografiska gränser vad gäller att stanna vid rött ljus. I all enkelhet : i norr stannar man nästan alltid vid rött ljus, i centrala Italien stannar man oftast vid rött ljus dagtid och i syd tar man föga hänsyn till färgen på ljuset i korsningen. Numera har vi både genom EU  och komunernas behov av extra inkomster närmat oss övriga europa vad gäller trafikregler. Vi är översållade av övervakningskameror som kontrollerar stopplikt och hastighet. Numera kan den geografiska indelningen användas vad gäller att stanna vid vanlig stopskylt. Själv har jag  blivit  påkörd bakifrån två gånger då jag enligt lagen stannat vid stop. Dessutom utskäld. Nog om detta. Sonen håller på och ska ta körkort. Han ska gå upp till prov som privatist och jag har därför haft otaliga besök på körkortsmyndigheten. Till denna myndighet kan man varken ringa inte heller har de en websida med information. Alla måste på gammeldags vis åka dit och köa och ups...ibland glömmer de att ge alla fakta och då är det bara att komma tillbaka igen..... och igen. Cirka 300m från huvudbygnaden finns en stor parkering och en stor skylt att bara fordon med tillstånd har rätt att åka vidare. Under mina hittils fem besök har jag varit den ENDA som parkerat på gästparkeringen. Alla andra bilar kör direkt fram och ställer sig på parkeringen för autoriserade bilar. En del ställer sig helt fräckt framför huvudentren. Samma sak hände mig igår på sjukhusets jätteparkering där man om man inte hittar ledig parkering i den rad man valt att köra in i ,måste köra runt hela parkeringsområdet igen. Jag såg med både förfäran men också viss beundran på alla som utan tvivel körde mot färdrikning för att ha en rimlig chans att hitta en parkering . Endast jag, dumma svensk, följer trafikskyltarna utan att ifrågasätta.

Sparristider

Sedan några veckor tillbaka är det högsäson för vildsparrisen. Av mina väninnor har jag lärt mig att när violerna blommar är det dags att ge sig ut och leta sparris. Under veckosluten är naturen full av entusiastiska sparrisplockare på jakt efter denna smakfulla ingrediens till pasta eller omelette. Precis som vid svampplockning är alla hemlighetsfulla om sina specialställen fast man skryter gärna om hur mycket man hittat vid ett annat tillfälle. I lördags träffade vi en gubbe som påstod sig ha hittat 20 kg vid ett tillfälle förra året. Jag och maken nöjer oss med varsin bukett och ger oss sedan hem glada över att inte ha stött på någon huggorm under plockningen. Pärlhyacint som jag stolt planterat i min trädgård kallas av väninnorna för "huggormsblomma" och de kan inte riktigt förstå varför jag vill ha den i trädgården. Som med violerna betecknar dess blomning  tiden för ormens uppvaknande.

FAI

Denna helg har många vanligtvis stängda kyrkor, tillsammans med palats och arkeologiska utgrävningsplatser öppnats med gratis guidning för dess besökare. Jag och maken valde att se den lilla kyrkan;CHIESA DEI SANTI SEBASTIANO E ROCCO i Perugia, externt en oansenlig liten kyrka men med en rik smyckad interiör. Duktiga gymnasieelever från klassiska linjen turades om att guida.

Focaccia

Vad är godare än en nybakad focaccia ? passar till allt och är god precis som den är dessutom.

Jag gör en tunnare variant. Men man kan även göra en dubbel sats för en " brödigare" typ som delas på mitten som en dubbelsmörgås. Hemligheten är mosad potatis, färsk rosmarin och en god olivolja.

Ingredienser:
3 dl ljummet vatten
2 kokta mosade potatisar
25g jäst
1msk olivolja
1 tsk salt
vetemjöl, så mycket att den precis släpper bunken  Ev kan man använda en del grahamsmjöl

 olja till pensling, färsk rosmarin och grovt salt

Arbeta ihop degen. Lår jäsa ca en timma och nu kommer det viktiga Häll ut degen på en oljepenslad plåt eller braspanna(eller använd bakpapper) Platta försiktigt ut degen med mjöliga händer (ev strö tunnt med mjöl om degen är mycket kladdig). Låt jäsa ytterligare ca 30 min. Pensla med olivolja som blandats med lite ljummet vatten, klipp rosmarin och strö grovt salt över och grädda  i 225 grader ca 20 min. Kontrollera att focaccian fått färg och har fast botten. För dubbel sats krävs 30 min gräddning.

En tunn focaccia äts som bröd till mat eller soppa. I den tjockare varianten kan man breda stracchino, rucola och en god skinka eller varför inte mozzarella, tomater och basilica.

Våren på väg och jag är tillbaka på bloggen

Det har varit en regnig vinter med alltför mycket vardag och alltför mycket regn. Nu äntligen känns det dock att våren är på väg. Tussilago har blommat ett bra tag liksom Christianes japanska körsbärsträd men det är inte alls det som ger vårkänslor. Det är när jag släpper ut hundskrället klockan sex på morgonen- då slår inte kylan mot mig längre utan det är skönt att gå ut och sträcka på sig. Förmiddagskaffet kan allt oftare intas på terassen och koltrasten sjunger så underbart på kvällskvisten. Jag får ny energi.

I "mamme del monte" har vi hållit igång hela vintern med morgonpromenader och ofta är vi 8-9 stycken med ett gäng hundar. Buracoklubben har utökats från 6 deltagare till 12 och vi har hunnit med ett par trevliga middagar ihop. På senaste "turneringen" bjöd jag på dessa nyttiga och goda chokladbollar.

Det är små läckerheter utan varken vitt socker eller mjöl. Här kommer receptet!
200g dadlar
200g valnötter
färskpressad apelsinjouce
4 msk kakaopulver
kokosflingor att rulla bullarna i.
Mixa alla ingridienser med stavmixer, rulla till små bollar som sedan rullas i kokos-
Inte menat att vara magert men nyttigt.
Hittade också pa denna goda variant
200g dadlar
200g mandlar
en liten kopp expressokaffe
4msk kakaopulver med mintsmak
kokos