Vi närmar oss påsken. Före denna högtid har alla, i Italien, möjlighet att få sina hem välsignade av en präst. Det vårstädas för fullt och en kalender med ordningsturen skickas ut. Jag minns när barnen var små och prästen gammal och skröplig, hur vi kunde vänta på honom i dagar. Sedan kom han då plötsligt en lördagsmorgon när vi släntrade omkring okammade och fortfarande i pyamas. Den gamle prästen var grundlig: varje rum, toaletterna inkluderade, skulle skvättas med heligt vigvatten . Var han på gott humör gav han sig på familjens bilar också. Sedan skulle vi be och prästen förhörde sig om barnen gick i "katekism" . De har de aldrig gjort. De gånger prästen kom på eftermiddagen hade han oftast "stöttehjälp" för han tackade ogärna nej till en liten färdknäpp mellan husen.Precis innan han avlägsnade sig skulle man "diskret" sticka åt honom ett kuvert med en slant till kyrkan. Detta är business- kyrkan får in en massa ,vad jag förstår, svarta pengar. Traditionen har inte förändrats så mycket under mina år härnere. Prästen är yngre och mer rationell. I hyreshusen sätts upp scheman där man kan pricka för om man vill ha besök eller inte. Endast ett rum i varje bostad välsignas. Exakt dag för besöket skickas ut och följs dessutom. Med huset välsignat ska sedan då påskfrukosten få uppleva samma vigvattenstänk. På påskafton packas i varje hem, frukosten ämnad påskdagen ,i en korg med en fin duk. Denna välsignelse har alltid skötts ytterst smidigt i min lilla by. Före kyrkans tillkomst satte man in korgen hos smeden i byn och hämtade upp den ett par timmar senare-färdigvälsignad. Numera har kyrkan "drop-in service". Så fort det samlas ett tiotal korgar sätter prästen igång och välsignar. Olika böner beroende på om det finns kött eller inte i korgarna. Vad packar man då in? Här i Umbrien finns det nog inte en korg utan det berömda ostbrödet-Torta di Pasqua, sedan brukar det finnas hårdkokta ägg, en påskkaka, rödvin !, och ibland barnens chokladpåskägg. Vi har alltid köttinnehåll i vår korg,viket då måste deklareras. "Capocollo" en sorts "skinka" på grishals som min make inte kan vara utan, under påsken. På senare år kommer jag dåligt överens  med den katolska kyrkan och maken har tagit över kontakten med byprästen. Huset är iår välsignat- så vi kan sova lugnt !