Är tillbaka i Umbrien efter en lång sval svensk sommar. Umbrien-Italiens gröna hjärta är nu delvist gult och utbränt av en stekande sol som aldrig slutat skina och ett regn som aldrig ville komma. Själv älskar jag sommaren även när den är som varmast. Mitt hus är byggt för att hålla värmen ute och även när temperaturen överstiger 35 grader är stengolven svala, nästan kalla. Vi låter nattsvalkan dra igenom huset och dagtid stängs alla fönster och fönsterluckor som vetter mot solen. Jag vattnar mina tacksamma växter redan klockan 7 på morgonen och all aktivitet sker på förmiddagen. Eftermiddagen tillbringar jag inomhus. Kvällarna är ljumna och jag och maken sitter på terassen fram till midnatt och njuter av en sval bris och ett kallt glas vitt. All mat äts kall. Frukt och grönsaker smakar som bäst, speciellt de från den egna täppan. Mina egna söta tomater har inget gemensamt med sina hollänska kopior. Ett solvarmt fikon direkt från trädet är en delikatess och trädet bär generöst med frukt trots månader utan regn.
Nessun commento:
Posta un commento