Igår var det årets första möte i sonens gymnasieskola. Rektorn berättade om årets nyheter, regler och projekt, Nu ska vi kunna följa våra barn via datorn. Där kan vi nu varje dag se om de kommit till skolan och vilket resultat de fått på prov och läxförhör. Tonåringarna har ett eget password och kan bl.a se sina läxor på svart och vitt. Så långt allt väl.
Därefter står val av klassrepresentanter på programmet. Vi föräldrar vimsar omkring och hittar till sist rätt klassrum. Skolan har 1200 elever och många olika linjer eller program som det heter nu för tiden.Det är femte året jag kommer och inget har förändrats, Vi är 2 föräldrar i Victrs klass och klasskordinatorn fattas. Dock kommer en lärare som följt klassen från första året och hon kan informera om planerna för det kommande året och vi får våra password. Sedan ska det väljas. En valberedning med president, sekteterare och en valberedare ska ordnas i varje klass!!!och den får inte bestå av de foräldrar som ställer upp som valbara klassrepresentanter! Suck.En fullständigt omöjlighet! 5 papper ska noggrannt fyllas i och det finns tryckta valblanketter och en liten låda att stoppa dessa anonyma valsedlar i.
Eftersom situationen återupprepas år efter år är skolan flexibel och snabbt slås flera klasser ihop och vi assisterar varandra. Komisk och mycket tragiskt. Jag är således klassrepresentant igen och har varit valberedare för andra klasser. Detta är så typiskt Italien. En byråkrati och ett system som inte förändra trots att det uppenbarligen inte fungerar och sedan flexibiliteten. Hur man fixar till det så att det trots allt funkar smidigt.... Fortsättning följer.
Nessun commento:
Posta un commento