Sjukhusbesök

Jag drar mig för att göra besök på Perugias sjukhus eftersom det är så stort och oorganiserat- iallafall i en svensks ögon. Jag var där för några år sedan i samband med min svärmors hjärtoperation och sprang mest vilse och alla informationsdiskar lyste ständigt tomma. Hoppade idag över morgonpromenaden med vetskapen om att man lätt springer ett par km inom sjukhusområdet innan man hittar rätt. Till min förvåning fann jag både parkering och tjänstvilliga informatörer. Skyltar, detta ovanliga italienska fenomen, hade kommit upp här och där och jag hittade DIREKT . En man i sina bästa år, (?) lät mig komma in FÖRE avtalad tid. Jag hade kommit för att kontrollera min benmassa (DXA mätning eller MOC på italienska). Röngensköterskan-vad heter detta i maskulinum?- startade nu ett intensivt samtal. Efter 15 minuter då vi förutom att mäta min benmassa utbytt information om liv och leverne (exempelvis varifrån hans föräldrar kom,utsikten från respektive hus, osv) samt  tittat på bilder på internet, som inte visade min benmassa, utan hans semesterfavoritställe -Croazien. Hade detta hänt för 20 år sedan hade jag trott att mannen flörtade- istället handlar detta om italienare när de är som bäst. Man samtalar för samtalandets skull och visst blir det mycket trevligare? Visserligen kom min undersökning lite i bakgrunden, men jag fick direkt efteråt  tala med en läkare som rådde mig att framförallt :ta långa promenader, sola !, ta ett tillskott av D-vitamin samt äta kalciumrik kost. Ungefär vad jag redan gör :)