Körkort i Italien

Jag ska inte skriva om min förvåning över hur en del faktiskt innehar körkort. Det måste ha varit betydligt lättare förr. När jag kom till Italien hörde jag talas om geografiska gränser vad gäller att stanna vid rött ljus. I all enkelhet : i norr stannar man nästan alltid vid rött ljus, i centrala Italien stannar man oftast vid rött ljus dagtid och i syd tar man föga hänsyn till färgen på ljuset i korsningen. Numera har vi både genom EU  och komunernas behov av extra inkomster närmat oss övriga europa vad gäller trafikregler. Vi är översållade av övervakningskameror som kontrollerar stopplikt och hastighet. Numera kan den geografiska indelningen användas vad gäller att stanna vid vanlig stopskylt. Själv har jag  blivit  påkörd bakifrån två gånger då jag enligt lagen stannat vid stop. Dessutom utskäld. Nog om detta. Sonen håller på och ska ta körkort. Han ska gå upp till prov som privatist och jag har därför haft otaliga besök på körkortsmyndigheten. Till denna myndighet kan man varken ringa inte heller har de en websida med information. Alla måste på gammeldags vis åka dit och köa och ups...ibland glömmer de att ge alla fakta och då är det bara att komma tillbaka igen..... och igen. Cirka 300m från huvudbygnaden finns en stor parkering och en stor skylt att bara fordon med tillstånd har rätt att åka vidare. Under mina hittils fem besök har jag varit den ENDA som parkerat på gästparkeringen. Alla andra bilar kör direkt fram och ställer sig på parkeringen för autoriserade bilar. En del ställer sig helt fräckt framför huvudentren. Samma sak hände mig igår på sjukhusets jätteparkering där man om man inte hittar ledig parkering i den rad man valt att köra in i ,måste köra runt hela parkeringsområdet igen. Jag såg med både förfäran men också viss beundran på alla som utan tvivel körde mot färdrikning för att ha en rimlig chans att hitta en parkering . Endast jag, dumma svensk, följer trafikskyltarna utan att ifrågasätta.